En berättelse från Gården
Kisar man en solig höstdag kan man se de silvergrå väggarna och det ljusgula halmtaket. Skåne är danskt och vid en bäck vid foten av Nävlingeåsen ligger det en ensam gård.
Människorna som lever här lever av jorden och de boskap som gården kan hålla. Skatten till högdjuren betalar de i smör.
Gården är Asmoarp och redan så tidigt som 1522 finns gården omnämnd i en uppbördsjordebok för Häglinge län. Runt om på gården, i skogen och i marken och på ängarna, finns ledtrådar som berättar om de som varit på platsen innan oss.
Genom försvenskningen och krigstiderna, förfall, försäljning och draman, följer gården med oss in i nutiden.
Troligtvis ligger gården på sin plats på grund av bäcken som strömmar förbi bakom boningshuset. Den har varit en viktig källa för att kunna leva och klara sig och har på olika sätt varit till nytta för dem som bott på gården.
Boningshus och längor har med tiden ändrat utseende och successivt har gården moderniserats till det utseende den har idag.
År 1724 kommer vår familjs första förfader till gården, Sven Bengtsson. Han blir frälsebonde, men tiderna håller på att förändras…
